Den nya skollagen ställer även i fortsättningen inte krav på kommunera att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Att barnomsorgen fortfarande är kopplad till en 8-17-norm, samtidigt som en allt större andel bland arbetskraften jobbar inom tjänstesektorn med s k obekväm arbetstid gör att det ställer till det i vardagen för många familjer. Anna-Karin Simlund, vice förbundsordförande Sveriges Yrkesmusikerförbund, SYMF, Anna Carlson, ordförande Teaterförbundet och Sture Nordh, ordförande TCO skriver i ämnet.
Å ena sidan uppmuntras tillgängligheten i samhället. Utökade öppetider i de stora köpcentren, en bred underhållningskultur på kvällarna, gärna en mångfald av restauranger och naturligtvis ett fullbemannat sjukhus vill man ha på kvällar och helger. Å andra sidan räknar man inte med de offentliga kostnaderna som det innebär. Vem tänker på de anställda och deras familjesituation? Och vem tänker på de som aldrig kan få det där jobbet, eftersom kommunen inte erbjuder någon barnomsorg som går ihop med schemat på jobbet?
Jag har tidigare skrivit inlägg om hur den borgerliga politiken förstärker skillnaden mellan de som har och de som inte har ett jobb. Att inte fatta några nationella riktlinjer om barnomsorg på kvällar och helger utan överlåta det till det kommunala självstyret gör att flera föräldrar, inte minst ensamföräldrar, kommer att ha svårt att försörja sig själv. Redan idag finns det en överrepresentation av arbetslösa bland ensamföräldrar. (Läs också Helene Sigfridsson på Makalösa.)
Med den borgerliga politiken riskerar fler barn att växa upp i relativ fattigdom.
En ansvarsfull barnpolitik handlar också om att skapa förutsättningar för barn att växa upp i ekonomisk trygghet. Det ska inte behöva spela roll i vilken kommun man bor eller vilken bransch man jobbar i för att få ta del av den offentliga barnomsorgen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar