onsdagen den 7:e juli 2010

Ha ryggrad att lämna parti

Solveig Ternström har idag efter kärnkraftssveket lämnat Centern till förmån för de rödgröna. Det var inte helt oväntat och ett snyggt utspel på just Centerns dag i Almedalen. Hon stal Mauds show idag och det hela gör förhoppningsvis att kärnkraft även i fortsättningen är ett ämne som debatteras och som underlättar för osäkra väljare att välja rätt block.

Jag har stor respekt för politiker som är mer lojala gentemot sitt samvete än mot sitt parti. Partiernas program ändras hela tiden och det är bra. Men om ens hjärtefrågor spolas, då bör en klok partimedlem rannsaka sig själv och sitt partimedlemskapet.

När miljöpartiet grundades samlades det just många tidigare aktiva politiker från olika partier som insåg att det saknades ett parti som hade ett konsekvent miljöperspektiv och som inte var redo att kompromissa i kärnkraftsfrågan. Per Gahrton som kom från Folkpartiet och Lars A Norberg från Centern (ännu tidigare från Moderaterna) var några av de som fanns med i begynnelsefasen.

På samma sätt består Feministiskt initiativ av flera erfarna politiker som sett sina tidigare partier att tona ned kampen för jämställdhet. Andra partier samlar säkert fortfarande medlemmar som är med av familjetradition och gammal vana och det gör politiken trög.

Det är partimedlemmar som formar partierna, det är ett ständigt kompromissande, besluten på kongresserna går igenom med mycket små marginaler ibland. Det händer på, tror jag, alla partiers kongresser att partiledarna eller språkrören studsar till och inte alltid känner sig bekväma när besluten går mot partistyrelsens förslag. Jag har mycket svårt att förstå att det finns politiker som inte är kritiska mot någon punkt i sitt partiprogram eller i valplattformen. Att anpassa åsikten efter strömmen är väl bland det farligaste som finns i ett samhälle. Jag är visserligen uppvuxen i Östtyskland, men jag har ändå, eller kanske just därför, lärt mig vikten av att tänka kritiskt när det gäller ett partis ideologi och den faktiska politiken som förs.

Jag tror att Solveig Ternström är ett mycket bra tillskott för de rödgröna. Ternströms beslut vilar på ideologisk styrka och blir, precis som miljöpartiet när den grundades, en tydlig symbol för att att det blir en renässans för kärnkratsmotståndet.

9 kommentarer:

  1. Renässans för kärnkraftsmotståndet? Heh, knappast. :D

    Ni levde med huvudet i sanden i 30 år... ni hade saken under kontroll... ni trodde att utvecklingen stannat i tiden och att det alltjämt var 1980.

    Under tiden började folk i allmänhet att fråga sig saker... hemska, obekväma saker som: "vad skall vi ha istället?" och "kommer vågor, vind och sol att räcka till?" eller "Hur låga är utsläppen för kärnkraft i jämförelse med andra kraftslag?". Och svaren de fick var inte bra... för er.

    Så en dag efter 30 år rycktes era huvuden ur sanden och ni fann att världen hade ändrats.

    Är det en renässans för kärnkraftsmotståndet vi ser och hör? Nej... det är ert panikslagna dödstjut och vilda fäktande när ni desperat försöker gräva ned er i sanden igen och försöka låtsas som att det fortfarande är år 1980... som att inget har hänt.

    Att lämna ett parti kräver ingen ryggrad...det är fegisens utväg. Att ta sina klossar och dra kräver inte mod eller ståndaktighet... bara tjurighet.

    Ryggrad har den som vågar ta striden och framför allt vågar förlora den. Ryggrad hr den som stannar kvar och fortsätter arbeta för sin åsikt. Ryggrad har den som har modet och perstigelösheten att ställa sig upp och säga "Jag hade fel... nu måste jag tänka och lära om!".

    Ternström har inte det modet... och inte miljöpartiet heller för den, för då hade ni aldrig fortsatt med ert idiotiska motstånd till en av de renaste kraftformer vi har.

    SvaraRadera
  2. Partier är ombytliga medan man som individ är ganska stel i sina åsikter... Jag lämnade Centern för Miljöpartiet då Centern under Maud gått från S partner till höger om moderaterna.

    Det är även som du beskriver att partiledningen hoppar till när partiet går i en oväntad riktning. Såg senast hur Hägglund vände sig om förvånad när Sambeskattnings förslaget antogs på KD tinget.

    Själv blev jag förvånad när MP kongressen sa ja till gårdsförsäljning.

    SvaraRadera
  3. Med personangrepp, känsloargument och dramatiska liknelser försöker Michael smutskasta den ena sidan och det är ganska ofta ett uttryck för brister i åsikten. "Argumentation svag - höj rösten" som prästerna blev instruerade.

    Kärnkraftsfrågan behöver inte komma till miljö- och säkerhetsaspekten, den avgörs redan i den ekonomiska delen. Kärnkraft är helt enkelt dyrt, opraktiskt och omodernt.

    Centraliserad energiproduktion är automatsikt både mindre effektivt (energiförlust i ledningar) och mindre säkert (alla ägg i samma korg). Kapitalinvesteringarna är enorma och kräver kraftiga subventioner för att få en avskrivningsperiod inom kraftverkets livslängd. Utan kraftiga skattesubventioner skulle aldrig kärnkraften vara lönsam.

    En diversifierad energistrategi baserad på förnyelsebar energi är både säkrare, mer effektiv och miljövänligare. Kombinationen av vind-, vatten-, sol- och biogaskraft erbjuder en smartare, mer flexibel och effektivare energiförsörjning. Dessutom skapar den hållbara jobb.

    SvaraRadera
  4. Ok Stenberg, låt oss snacka sakargument i kärnkraftsfrågan, d.v.s. frågan om den skall vara förbjuden eller om den skall få byggas...

    - Ekonomi: irrelevant i förbudsfrågan. Vi förbjuder inget inget för att det är för dyrt... vilket är tur för vindkraften eftersom den kräver miljarder i form av elcertifikaten för att investerarna ens skall överväga den, medan kärnkraften ger staten 4.2 miljader SEK per år i den påhittade extraavgift som är effektskatten.

    - Drifsäkerhet... det är bara att sticka näsan i driftstatistiken från Svenska Kraftnät så förlorar vindkraft med buller och bång mot kärnkraften eftersom varje reaktor ligger på en up-time på i genomsnitt 85-95% under normalår medan vindkraften flera gånger per år sjunker till under 5% av installerad effekt; med de lägsta punkterna på under 1% under installerad effekt. När det gäller driftsäkerhet är kärnkraft oslagbart... till och med vattenkraften ligger illa till när magasinen börjar gå torra.

    - Diviersifiering: ja självklart skall vi ha så många ingredienser i energimixen som möjligt. Därför är det idioti att förbjuda kärnkraften eftersom man då minskar diversifieringen. Myten om att kärnkraft slår ut andra energislag är just det: en myt, vilket Sverige bevisar klart och tydligt eftersom våra tre största utsläppssnåla kraftslag är vattenkraft (65 TWh/år), kärnkraft (65 TWh/år) och skogsavfall (ca 100 TWh/år).

    - Modernt eller inte? Kärnkraft är vårt i särklass yngsta energislag, och långt ifrån färdigutvecklad. Medan vattenrkaften är maxad, och vindkraften närmar sig taket så utnyttjar vi idag mindre än 1% av energin i kärnbränslet. Med forsking, utveckling och ett avskaffande av kärnkraftsparanojan kan denna höjas kraftigt... upp till minst 50%.

    - Kärnkraftdebatten. Efter den farsartade folkomrönningen 1980 (där man kunde rösta "Nej", "Nej" och "Hemskt mycket Nej") dog debatten helt och ingen brydde sig om den på nästan 30 år. Kärnkraftsmoståndarna upprepade samma gamla trötta - och felaktiga - argument som de rabblat sedan 1970-talet och ingen käftade emot.

    Men samtidigt så misslyckades det förnybara kapitalt med att ersätta kärnkraften och det förnybara. Fortfarande tillförs 65 TWh kärnraft och 200 TWh fossil energi den svenska energibalansen varje år. Trots detta höll kärnkraftsmoståndarna fast vid sitt envisa "Nej" till kärnkraften. Det värsta var att man aldrig omvärderade sin ställning trots att ny kunskap och för den nya debatten om koldioxidutsläpp viktiga fakta om kärnkraften kom i dagen, som att den i ett livscykelperspektiv är mycket snål på sådana utsläpp.

    - Säkerhet. Kärnkraften är en av de säkraste kraftkällor vi har. Borträknat den idioti som var Sovjetunionen och dess frutansvärt onödiga - och förväntade - industriolycka som var Tjernobyl så har civil kraftproducerande kärnkraft inte skadat någon enda människa. Exempelvis vattenkraften är långt värre... när Banqiao-dammen dog i ett slag mer än 1000 gånger så många som FN räknat in från Tjernobyl.

    - Vem skriker högst? "Argumentation svag - höj rösten"... det är motståndets standard-metod A1. Ni hade scenen för er själva i 30 år. Sedan *pang*, ändrades detta i och med Alliansens energiuppgörelse, och ni var inte det minsta beredda på detta. Argumenationen blev därefter: skrikig, panikartad, och inte uppdaterad på över 30 år utan samma gamla tjafs som vid omröstningen 1980. Överdrivet och osakligt tjafs som "Oerhörda/ofattbara konsekvenser", "dyr och farlig", "omodern" och annat trams fyller motståndets desperata dödskamp.

    Gryta... du har just tittat i kittelns polerade yta och kallat den svart... det var dig själv du såg.

    SvaraRadera
  5. Hej Jimmy,

    bra att du valde rätt sida :) Skulle nog inte säga att att individerna är stela i sina åsikter, men ett partimedlemskap är ju inget tvångsgifte, varför man bör ompröva om ens ideal fortfarande stämmer överens med det partiet man (ofta för åtskilliga år sedan) valt.

    Därför kan jag absolut inte förstå om folk som Michael, se ovan, menar att det är fegisar som lämnar ett parti. Det är ju inte så att man håller ihop med en partner för sakens skull efter att den visat sig vara en riktig nolla.

    Det kallar jag för självständigt tänkande och det håller jag högt. Som sagt, jag hyser stor respekt för alla som inte omvärderat sin politiska ståndpunkt, men sitt partimedelemskap.

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Som sagt, jag hyser stor respekt för alla som inte omvärderat sin politiska ståndpunkt...

    Det du just hyllade var oförmågan att tänka om... att inte omvärdera sin ståndpunkt... att håll fast vid gammal föråldrar dogma på ren envishet.

    Det som hände var att Maud förnyade Centern och bröt dödläget, medan Ternström vägrade uppdatera sina över 30 år gamla åsikter. Hon stannade kvar i 1980 medan Centern gick in i 2010...

    SvaraRadera
  8. Förstår att du blir frustrerad, men din inställning påminner mig mycket om det som sas under SED-regimen i DDR: "Partiet kan aldrig fela, men individerna kan". Låter läskigt, eller hur?

    Hoppas både du och jag gillar självständigt tänkande människor. Och Solveig visar sig vara en sådan genom sin aktiva handling att ta ställning mot Centerns kärnkraftssvek.

    SvaraRadera
  9. Tramsa dig inte Frederike... Centern gjorde det rätta inte för att de som parti inte kan ha fel (*sneglar på miljöpartiet och fnissar*), utan för att de kollade vad faktan var och bestämde åsikten efter sakskälen. Och sakskälen var dessa:

    1) Kärnkraften i Sverige har sedan 1980 inte blivit ersatt.
    2) Kärnkraftverkern har en ändlig livslängd... de skulle egentligen redan nu ha blivit nedstängda av åldersskäl. Turligt nog håller de ett tag till men detta kan inte fortsätta.
    3) Prognonsen för att den nuvarande kärnkraften verkligen kommer att bli ersatt i tid innan den måste stängas ned är inte god, och vi använder fortfarande stora mängder fossila bränslen som också måste ersättas, och detta ännu snabbare.
    4) Miljömässigt är kärnkraften ett mycket bra alternativ, speciellt sedan koldioxiden blev en prioriterad fråga.
    5) Sedan folkomröstningen har mycket hänt inom kärnkraft, speciellt inom säkerhet, internationella samarbeten, avfallshantering och teknikutveckling för nya reaktorer.
    6) Kärnkraftsmotståndet har lett till en förödande situation där politiken i praktiken saboterar svensk kärnkraft på grund av den osäkerhet som politiken skapar.

    Allt detta tog Centern in och övervägde: är ett forsatt kärnkraftsmotstånd värt det? Slutsatsen blev att de ansåg det bättre att svälja stoltheten och ingå en politik som trots att den svider i stoltheten åtminstone inte håller kvar oss i ett 30 årigt, misslyckat, dödläge.

    Detta övervägande gör inte Ternström och Lingren (och alla andra av riksdagens kärnkraftsmotståndare) utan håller fast vid en åsikt på ren envishet... inte för att sakskälen talar för åsikten, utan för att de är för tjurskalliga för att kontrollera att sakskälen de en gång hade för åsikten fortfarande är giltiga.

    Att aldrig ändra sig är inte att tänka själv... det är att inte tänka alls.

    En liten dikt om just detta från min favorit, f.d. läraren Taylor Mali - Like Lily Like Wilson.

    Changing your mind is one of the best ways of figuring out whether or not you still have one

    Så tjafset om att Centern skulle "svikit" är bullshit från början till slut. Det är tom smutskastningsretorik från politisk amotståndare som försöker svärta Centerna för att de tog ett nödvändigt beslut som moståndarna är för fega för att göra.

    SvaraRadera