Det här är mitt vansköta penningträd. I sin fula enkelhet påminner den mig om något viktigt. Det är knappt så den kan hålla balans i sin alldeles för liten kruka där det nog inte finns någon jord alls längre, utan bara törstiga rötter. Mitt penningträd är en ganska tuff kamrat, som klarar sig också med en elak matte. Ändå kommer den dag då det dör, men först blir det riktigt fult och ledset.
Mitt vansköta penningträd påminner mig om finansieringen av välfärden. När behoven ökar måste man också ändra ramarna. Behoven har ökat både absolut och relativt sett. Exempelvis har vi fått fler som blir äldre och de teknikska möjligheterna gör att fler kan leva längre ett bra liv, samtidigt som vi också definierar ett ”bra liv” som något annat än för några decennier sedan. Valet 2006 vanns på löften om skattesänkningar. Skattesänkningar räcker ändå inte till för att anställa en privatlärare när anställningsstopp drabbar skolan eller för att bygga en egen pool när det kommunala badet inte kan renoveras på grund av besparingar.
Det är något som jag längre undrat över: Varför är det så få som säger ifrån att den offentliga sektorn bantas, fast behoven ökar. Vi lever i ett rikt samhälle, där många, men långt i från alla, har blivit rikare under de senare åren. Ändå har kvalitén inom välfärden inte ökat. Alla vi borde känna oss grundlurade.
En omfattande satsning på välfärden och en ny kruka och riktligt med jord för mitt penningträd är det som behövs just nu.
Väl skrivet! Ja, varför blir det inte uppror när välfärden nedmonteras? Kanske för att det sker så långsamt och försiktigt. 90-talets nyliberaler har tystnat. Nu lägger Reinfeldt huvudet på sned och säger att han "tar ansvar för välfärdens kärna". Med andra ord tar han inte det minsta ansvar för det som anses ligga utanför denna kärna. Att hålla med fritidsgårdar och bibliotek kan med detta synsätt bli rent ansvarslöst.
SvaraRaderaJag diskuterar Borg-rapporten och din kommentar pa min blogg:
SvaraRaderahttp://www.hayekinstitutetsverige.com/2010/07/arena-timidbro-rapporten-i-historielost.html
Hej Olof, känner mig mycket trygg med att Gustav Fridolin kommer tillbaka till riksdagen. Det bästa som kunde hända!
SvaraRaderaS R Larsson: Du och jag delar nog helt enkelt inte samma ideologi och har en vidskild syn på staten som sådan ...
Håller med! Ett lysnande språkrör tror jag också skulle bli, även om jag inte är avundsjuk på de stackare som ska försöka axla Maria Wetterstrands mantel.
SvaraRadera