Ingelsta i utkanten av Norrköpings tätort var ett område med fina ekbackar och höga naturmiljövärden. Numera är Ingelsta en agglomeration av externa köpcentra, byggvaruhus, möbelkedjor, gigantiska parkeringsplatser och ett vägnät som möter konsumenternas behov. Och däremellan ligger mindre öar av skyddade ekbackar.
Sammanhängande områden av naturmiljöer är viktiga för att bevara den biologiska mångfalden med sälsynta arter. När deras naturliga vägar blir kapade riskeras deras fortsatta bestånd. Naturöarna mitt bland konsumtionstemplen omges nu av ett ständigt susande från biltrafiken och är definitivt inget attraktivt rekreationsområde för stadens invånare.
Aktuell i riksmedia är Ekoparken i Stockholm. Stockholm är unik på det sättet att ett sammanhängande band av ekoparker är integrerad i storstaden. Även här vill kommersiella intressen förminska stadsnära naturmiljövärden.
Ingelsta ska växa har det beslutats. Butiksfilialer etableras, fast några har redan stängt igen. NT berättar att nyetableringar av Max och Pizza Hut på Ingelsta skapar 65 nya arbetsplatser. Jag är alltid lika förvånad över hur köpcenterlobbyister lyckas skapa sådana rubriker. Faktum är att varje krona bara kan spenderas en gång och att människor inte börjar äta två middagar, bara för att en ny Max-filial har öppnats några kilometer utanför tätorten. Nyetableringar utanför stan förflyttar kommersen några kilometer, liksom människors mötesplatser.
Det är en chimär att externa köpcentra skapar arbeten. Det är ett sätt att lura ansvariga politiker att låta kommersiella intressen väga tyngre än miljöintressen. Allt är en fråga om på vilket geografiskt område man räknar de nya arbetsplatser. Om ens mentala horisont tar slut vid kommungränsen kan man måhända lyckas med att räkna några nytillkomna arbetsplatser. Trots att det finns mycket kunskap hur externa köpcentra påverkar samhällen negativt vad gäller resursanvändning och segregationen av stadens funktioner fortsätter Sveriges kommuner att planera efter den föråldrade amerikanska modellen.
Att nedlåtande avfärda bostadsbyggande som "kommersiella intressen" kanske funkar för den som redan har ett säkrat boende. Men det är en tämligen hjärtlös politik att till varje pris försvara en skalbagges eventuella vandringsvägar när det står 300 000 människor i bostadskö i Stockholm. I så fall kan man lika gärna lägga ner samhället direkt. Kommer liksom aldrig fungera.
SvaraRaderaSverige består av 440 000 kvadratkilometer skogar, sjöar, berg och öppna landskap. Ca 10 000 kvkm städer och tätorter. Det blir därför tämligen fånigt när man får det att låta som om domedagen är här när man vill låta en stad växa på bekostnad av gammal industimark och eventuellt någon gräsplätt här och där.
Men MG, då har du ju missat hela poängen med varför man har parker i städer. Utan naturen i sin närhet mår inte människor bra. Vi behöver den och vi behöver djuren – även i stan. Alla de barn som växer upp i stan, ska de inte få ha natur i sin närhet? Du kanske har vuxit upp på landet, men för alla oss som bor och lever mitt i stan är naturen oerhört viktig. Det finns andra sätt att skapa nya bostäder i Stockholm. Man kan förtäta t.ex. redan exploaterad mark, bygga över vägar, m.m. Och dessutom är det inte en "skalbagges eventuella vandringsväg" vi talar om. Av Upplands djur och växter lever ca 3/4 i Nationalstadsparken. Förutom däggdjur som räv, grävling, mård, mink och rådjur häckar det också ett hundratal fågelarter i området. Åtta av Upplands elva fladdermusarter finns här liksom ett flertal rödlistade arter, framförallt en del mycket sällsynta insekter som här har sin enda förekomst i riket.
SvaraRaderaNationalstadsparken är en grön oas och är Stockholms och Sveriges mest besökta grönområde.
Så om man vänder på steken – varför ska man behöva förstöra det här området bara för att alla på landet vill flytta till Stockholm?
/Mia
Just i Stockholm finns det bra exempel på förtätning på gamla industritomtar och andra redan bebyggda ytor. Att avstår delar av nationalstadsparken och börja bygga där är definitiva beslut som man inte kan ångra.
SvaraRaderaPrecis som Mia påpekar finns det ett stort värde i närheten till naturen som Stockholmarna har. Antagligen är Stockholm en av de få huvudstäder där invånarna inte behöver åka flera mil för att komma till natur för rekreation. Ett oerhört värde som kommer att gå förlorat.
Ja det finns ett värde i detta, det är knappast någon som förnekar detta.
SvaraRaderaHar ni flugit över Stockholm någon gång? Med ballong eller kanske ett flygplan som landar på Bromma? Gör man det inser man snabbt hur oerhört grön vår huvudstad är. Unikt grön. Det är skogar, parker, vatten, fält och till och med träsk överallt. Det är alltså inte frågan om att förstöra några sista andningshål i vår stad utan om att kunna föra en balanserad politik för en stad som expanderar (som de flesta städer naturligt gör).
Det blir därför något av en vulgärdiskussion när Friederike säger "Ett oerhört värde som kommer att gå förlorat.". Ett helt osakligt, tendentiöst, ja ett rent demagogiskt uttalande. Och just oerhört obalanserat och polariserande för debatten. Finns nämligen just ingenting som talar för att stockholmarna kommer behöva åka flera mil för att finna grön rekreation. Inga beslut som tagits eller förslag som något parti har är på en sådan linje.
Men däremot är en majoritet av stockholmarna för att vår stad skall växa och utvecklas på ett bra sätt. Och ibland kan det till och med innebära att man bygger på vissa områden där ingen rör sig eller att man finner en skalbagges väl och ve kommer på undantag för att det står väldigt många människor utan bostad. Exemplet Norra Djurgårdsstaden som tas upp i artikeln handlar t ex om gammal igenväxt industrimark och en del kajer. Inte ens det duger alltså utan detta projekt framställs nu som ett hot mot Nationalstadsparkens naturområden. Ja artikelförfattarna i DN uttrycker ju att man inte ens vill att man ska bygga RUNT Nationalstadsparken, vilket bara visar hur urspårad deras ansats är (dessvärre inte en unik stånpunkt i debatten)
3/4 av Upplands djur och växter lever i Nationalstadsparken påtalar Mia. Det är säkert riktigt, Nationalstadsparken är som sagt mycket stor. Men det innebär ju inte att de bara lever där. Hade man rivit hela Stockholms innerstad och planterat skog där hade dessa djur och växter säkerligen också bosatt sig där också. Innebär det att vi ska riva staden och plantera skog där för djuren och växternas ultimata utbredning?
Nej, städer är byggda för att primärt härbärgera människor, inte en unik sorts brännässla, mårdar och rådjur. Hur hemskt det än kanske kan låta i en dels personers öron. Om man sen väljer att bo i en stad eller kanske i en grönare förort eller på landet.. ja det är ett val som dom flesta har möjlighet att själv göra. Många är det i alla fall uppenbarligen som vill bo centralt i Stockholm. Det är något som man kanske tycker politikerna också skall ta hänsyn till när man lägger sina poltiska förslag och tar sina beslut.
I fallet med Stockholm handlar det snarast om att metropolregionen förra året växte med närmare 40.000 invånare. Den årliga ökningen har under ett par år legat konstant över 30.000 (ska man då bygga 2 km2 stad eller 20km2 förort per år). Nationalstadsparken fungerar som ett Green-belt, vars främsta syfte är att hindra innerstadens utbredning. Följden är att om staden växer så gör den det istället i form av utbredda villamattor och isolerade förorter, allt längre ut (f.n ofta mer än 20km från innerstaden). Det är detta vi kallar för "urban sprawling". Att hantera hela ökningen genom att bara bygga på centrala industritomter är inte realistiskt, såvida inte den nya bebyggelsens genomsnittshöjd skulle uppgå till 30-40 våningar. Så mycket industritomter finns det tyvärr inte att tillgå. De förorter vi byggt ger upphov till mer bilberoende som i sin tur ger ökade krav på att bygga fler motorvägar, som i sin tur ger ökade incitament för byggherrarna att bygga perifert och ytterligare spä på bilberoende osv osv. Att man nu väljer att bygga i "parkens" absoluta närhet har inte med kommersiella intressen att göra, utan hur man ska kunna hantera den ökande befolkningen på ett hållbart/miljövänligt sätt. Man måste någon gång sätta ned foten och stoppa den onda cirkel vi befunnit oss i sedan bilismens glansdagar på 40-60-talet.
SvaraRaderaEn del försöker försvara hela nationalstadsparken som en resurs att ge rekreation åt stadens invånare. Men endast en mycket liten del av stadsparken används som rekreation fullt ut. Till dessa kan vi räkna. Södra Djurgården, Lill-Jansskogen, Bergianska, Haga och i viss mån Ulriksdal. Resten tillför väldigt lite till stockholmarnas rekreation. För det mesta stör Ladugårds gärde (2 gånger 1 km gräsfält) helt tomt. Öde och blåsigt. Jag hade hellre sett stad på detta fält. Att de framgångsrika lobbygrupperna dessutom motsätter sig bebyggelse strax utanför parken är ju lite väl magstarkt då vi har en stor befolkningsökning OCH 0,3 miljoner människor i bostadskön.
Vad gäller nationalstadsparkens omtalade "artrikedom" så ska den givetvis tas med en nypa salt. På området finns en stor överrepresenation av inventerande biologer (ska tilläggas att universitetet ligger i direkt anslutning). Det är rätt klart att chansen att hitta arter är större ju mer man inventerar. Dock är nog chansen att hitta stadens viktigast art, människan, mindre än normalt... Tyvärr.
Det är viktigt att förtäta runt (inte i) våra parkområden. Det gör det lättare att ta sig till grönområdena till fots. Tätare bebyggelse skapar också bättre förutsättningar att bygga ut kollektivtrafiken. Förtätning nära grönområden ger invånarna en närmare relation till det gröna.
SvaraRaderaIdag omgärdas Stockholms gröna kilar av motorvägar, villamattor och glesa industriområden. Det gäller även Norrköping. Man måste ta bilen om man vill ta sig till de stora grönytorna. Men om vi förtätar kan fler ta sig till grönområdena till fots eller genom kollektivtrafik. Murray och Lilliestråle är därmed helt fel ute när de vill motarbeta förtätning runt Nationalstadsparken.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej Anonym (borde jag veta vem du är förresten?)
SvaraRaderaHåller med dig att om det ska byggas bör det förtätas och byggas nära grönområden, inte på dem. Att kategoriskt säga att det inte ska byggas ens nära de, är märkligt, just när man vill att naturmiljöer ska vara tillgängliga för folk från stan.
Det man gjort i Norrköping är att man har lämnat nästan löjliga öar från Eklandskapet. De står där som ett minnesmärke över tiden där samhället klarade sig utan externa köpcentra.