Även bland miljövänner hörs det ibland kritik mot Ostlänken. Då handlar det antingen om att den nya sträckningen skulle hota områden med höga naturvärden, att satsningar på regionala sträckningar skulle ge mer effekt för att överföra transporter från bil till tåg eller så handlar det om en mera grundläggande ideologisk kritik, att byggandet av Ostlänken ändå bidrar till att öka transportberoendet något som går stick i stäv med byggandet av ett hållbart samhälle.
Jag har respekt för den kritiken och tycker att man ska väga in den i en helhetsbedömning. Men som det ser ut idag är spåren redan överbelastade och utrymmet för mera godstrafik på spår saknas, därför tror jag att nya spår behövs för att möta inte bara framtidens utmaningar, utan också dagens. Däremot är jag inte förtjust till tanken att se Norrköping som framtidens pendlingsförort till Stockholm. Jag tror inte på ett samhälle som planerar för mer transportberoende.
Vill inte modernisera Sverige på 2010-talet ---->
Anders Borgs skepticism grundas dock inte på en kritik mot ett transportberoende samhälle, utan tvärtom handlar den om motståndet till att ställa om till hållbara trafikslag som är attraktiva att resa med. Men skeptiker har alltid funnits.
<--- Ville inte modernisera Preussen på 1830-talet.
Tyskland fick järnvägen 1835 och alla var definitivt inte förtjusta i det nya kollektiva trafikslag. När jag sätter mig på tåget ikväll för att åka till Berlin får jag tacka de som höll emot den preussiska kungamakten på sin tid. Kung Friedrich Wilhelm III av Preussen skrev strax innan hans död 1840:
Allt ska gå fortare; lugnet och trivsamheten får lida för det. Jag kan inte förvänta mig någon större salighet av att komma några timmar tidigare från Berlin till Potsdam.
(min översättning; Potsdam ligger knappt 4 mil från centrala Berlin)
Även kungahuset Hannover var djupt skeptiskt mot järnvägsprojektet på 1830-talet. De var rädda för att sädes- och virkespriser skulle dumpas och så var de oroliga för att gästgiveriernas, smedarnas och vagnmakarnas förtjänstmöjligheter skulle bli lidande. Även sysselsättningsargumenten känns igen bland dagens motståndare till en omställning för en hållbar framtid.
Det är inte svårt att avgöra vilket parti är redo för att modernisera Sverige.
Höghastighetståg är dessutom en långsiktig reform i och med att man kan binda ihop hela kontinenter. Skulle vi bygga höghastighetståg i samtliga europeiska länder skulle tåget till viss del kunna konkurrera ut flyget, framför allt inrikes men även utrikes.
SvaraRaderaMed hög komfort, lägre priser än flyg, bra service och lite krångel skulle vi kunna få till en konkurrent på lång sikt som heter duga.
En ännu större konkurrent långt framöver skulle vara tåg i vakumtunnel.
Eller hur, den dagen då flygbränslet beskattas så att flyget betalar hela sin miljöpåverkan hade man nog önskat att ha snabba tågförbindelser både i Sverige och mot kontinenten.
SvaraRaderaJag tillhör själv kategorin skeptiska miljövänner när jag ser på Ostlänken genom en naturvårdares glasögon. Anledningarna som du nämner med att naturvärden går förlorade, men även fragmenteringen av landskapet som hotar den biologiska mångfalden genom isolering. Även om klimathotet är väldigt allvarligt så måste man fortfarande vara medveten om de andra femton, inte för att jag tror att just du gör det. Vi måste kompromissa i större utsträckning med vår vardag för att nå så många miljömål som möjligt.
SvaraRaderaOm man nu satsar på tågtrafik så tar det lång tid innan ett nätverk av järnvägsspår är utbyggt så att det börjar minska de negativa effekterna av exempelvis flyg och bil. Det handlar inte om ett land utan av många som ska bygga ut relativt snabbt. Kanske är det för sent när större delen av världens järnväg är uppdaterad för att konkurrera med flyget?
En kursändring i transportpolitiken måste komma snabbare som ger ett snabbare resultat.
Så när man i energidebatten så dumt pratar om att säkra och öka våra energileveranser med flera eller förnyade kärnkraftverk när man borde diskutera hur man kan sänka och effektivisera energianvändningen istället så borde man göra en analogi med transporter, kanske vi skulle resa i mindre utsträckning? Det visar sig att byggs flera bilvägar så ökar transporterna bara och problemen inte bara kvarstår, de ökar.
Jag är ingen direkt motståndare till vare sig teknik eller Ostlänken men däremot skeptiker och det ser jag som sunt. Att vrida och vända på en fråga och se den ur olika perspektiv, att inte rusa fram för fort innan man fattar beslut och att använda försiktighetsprincipen i större utsträckning är arbetssätt som borde anammas i mycket större utsträckning. Det borde historien ha lärt samhället.
Fredric Carlsson, Norrköping