Det finns tydliga skiljelinjer partierna emellan när det gäller synen på krig och fred. Synen på vilka strategier kan bidra till att bäst skapa fred och ett hållbart samhälle. Miljöpartiet vill öka bistånd till de fattiga länderna. Miljöpartiet vill dra tillbaka styrkorna ur Afghanistan. Alliansen vill öka den militära närvaron.
Företrädare för Alliansen med Tolgfors i spetsen skriver i en debattartikel i DN att de gärna ser fler svenska soldater i Afghanistan under kommande mandatperioden. Man paketerar motiveringen för en större insatsstyrka i ord som "solidaritet" och "demokratiska värderingar".
Miljöpartiet har varit tydligt i sin linje. Bodil Ceballos har tidigare skrivit
"Det är uppenbart att det inte går att bevara freden och bygga landet samtidigt som USA och delar av Isafstyrkan för krig i landets södra och östra delar." Demokratiarbetet i militäruniformer har inte lyckats, ändå vill man inte ändra strategin.
Afghanistan behöver hjälp att bygga upp en demokrati och en ekonomi, inte flera svenska soldater. Militära insatserna kostar ofantligt mycket pengar, pengar som från början kunnat användas för att på ett civilt sätt demokratisera landet. Uppgiften är allt annat än enkelt, men flera svenska soldater kan aldrig vara vårt bidrag till lösningen. Jag hoppas att vi kan skapa en ny fredsrörelse i dessa tider.
Valet i september handlar om också om synen på krig och fred. Och det gör det enklare att rösta.
Varför, varför, varför. Helt klart ska den svenska "natostyrkan" ut i krigets Afghanistan för att ta steget att återuppbygga landet. Detta är en sjuk politik.
SvaraRaderaEller hur, utrikespolitik borde bli en riktigt stor fråga i valet. Media är otroligt dåligt på att skriva om partiernas utrikespolitiska program.
SvaraRadera