Idag är det val och förhoppningsvis röstar folk rätt. Varje röst räknas och varje rösta är lika mycket värd. Den som inte röstar får helt enkelt inte gnälla efteråt.
På en dag som denna tänker jag ofta på att demokrati inte kan tas för givet. Och det är i grunden demokratin och synen på medborgarna som driver mig i mitt politiska engagemang.
Att ha rösträtt och möjlighet att välja mellan olika demokratiska partier är ingen självklarhet. Jag kom ihåg från min barndom valet i DDR 1989. Det fanns inga partier att rösta på, det fanns bara en lista som inte ens behövdes kryssa. Valseden skulle bara vikas och stoppas ned i valurnan. För syns skull fanns det en valbås längst bort i rummet. Valresultaten i DDR låg alltid mellan 98% och 99%. Den omfattande manipulationen gjorde att medborgarrättsrörelser gick ihop och krävde att valresultatet skulle räknas om. Resultatet korrigerades i vissa valdistrikt efter påtryckningar. Det ubredda valfusket våren 1989 var startskottet till en fredlig revolution. Först var det några få modiga aktivister som gick på gatan, och för varje vecka blev det fler och fler. Det första fria valet som hölls i DDR var i mars 1990. Det var också för första gången som mina föräldrar fick rösta på olika partier och olika kandidater. Jag var med på kvällen när rösterna räknades i vallokalen. Det är ett starkt minne jag har. Det var fullt med folk som kom och ville övervaka eller bara titta på hur ett demokratiskt val prakticeras.
Det var i den valrörelsen 1990 som mitt politiska medvetande och intresse för demokrati och partipolitik väcktes till liv. Så på något sätt kan jag skylla på diktaturen i DDR att jag nu har siktet inställt på Rådhuset.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar