Miljödebatten i valrörelsen har handlat om ytterligheter. Den har handlat om att byta ut bränsle på bilar, om att energieffektivisera hyreshus och om att flytta över transporterna från vägar till spår. Jättebra förslag alltihop. Om det inte vore så att man glömt bort det allra viktigaste i debatten, nämligen att vår livsstil inte är hållbar.
Det är inte så att energieffektiviseringen uppfanns först efter millenieskiftet. Inte först sedan industrialiseringen har utvecklingens drivits av en optimal resursanvändning. Det är det som är kännetecknande för civilisationen. Motiven för att effektivisera energianvändningen har däremot inte varit att slippa de negativa effekterna på miljön, utan snarare att skapa ekonomisk tillväxt. Så är det i det stora hela även idag, även om en positiv bieffekt är en minskad miljöpåverkan. Ja, i några fall är den minskade miljöpåverkan även drivkraften.
En effektiv energianvändning är alltså absolut inget nytt. Innovationerna som minskar energiförbrukning framstår som revolutionerande. Men hur ser det ut med summan av energianvändningen och resursförbrukningen? För det är ju det som spelar roll. Det är i princip oväsentligt om energisparlampan förbrukar endast en tiondel av energin som gick åt i den gamla glödlampan när jag precis skaffat mig nya spotbelysningar som vackert i långa rader lyser upp hela huset.
Ett annat bra exempel är bilismen. Många bilar idag är miljöklassade och framställs som frälsare för vår bekväma livsstil. Om vi tittar några decennier bakåt och ser på bilismens utveckling (för att inte svimma kan vi hålla oss till en svensk kontext) så kan vi se att bränsleförbrukningen i bilarna inte har minskat nämnvärt. Snarare tvärtom. Bilarna har blivit större och törstigare. Hade vi fortsatt tillverka samma smärta bilar som på 60-talet, och inte ökat vår bilanvändning så hade energieffektiviseringen också kunnat synas. Men med resurseffektiviseringen följer ökade krav på storlek, på snabbhet och på tillgänglighet.
Det är det som kallas för rekyleffekt som Christer Sanne mycket pedagogiskt förklarar med hjälp av olika exempel. Det är på något sätt förprogrammerat i den sortens tillväxtsamhällen vi lever i att resursbesparingarna tas ut i ökad användning. Tillväxt skulle kunna tas ut i mindre jobb och mera fritid, dock det talar man inte om i valrörelsetider. Det är uppenbarligen för kontroversiellt.
Kanske kan vi köra ned mätstickan i våra bäckar och konstatera att vattenkvalitén har förbättrats, mindre försurningar, liksom att kemikalieutsläppen inte är lika omfattande. Det som vi inte får glömma bort då är att vårt ekologiska fotavtryck sträcker sig långt över landets gränser. Men med produktionen och de långväga transporterna har vi förflyttat våra utsläpp utom synhåll och vi vill inte gärna kännas vid att det är vår miljöpåverkan. Klimatpolitik måste också handla om global rättvisa.
Så länge vi inte ifrågasätter vår livsstil, vårt ekonomiska system och samhällsutvecklingen som helhet, utan bara putsar på ytan med lite käcka lösningar kommer vi aldrig att känna av effekterna av det klimatarbetet vi gör. Så länge motarbetar vi nämligen oss själva.
Till sist undrar jag om någon som tror på människors lika värde också skulle kunna gå med på att alla jordens människor förbrukar lika mycket resurser som vi gör nu, så att vår livsstil skulle kunna vara norm (det kategoriska imperativet). Om svaret är nej, tror du då inte på människors lika värde eller tror du på att vi borde ändra livsstil?
Dead-on som det skulle heta på engelska!
SvaraRaderaVem lagar en TV i dag? Eller ens en julgransbelysning när en eller några lampor går sönder när hela slingan är så billig att det blir billigare att köpa en ny. Vad som är värre är att saker inte ens behöver gå sönder för att de ska hamna på returpunkten, har de blivit omoderna på några enstaka år har de därmed tjänat ett viktigt syfte i vår moderiktiga värld och inget man kan ha hemma. Något har varit fel länge, utvecklingen har länge gått mot slit-och-släng och vi tror att livskvantitet är just livskvalitet, den här utvecklingen är accelererande.
Är det inte dags, dags att ta en funderare på om vi inte kanske ska ta och damma av den gamla principen med ransonering, för elektriciteten kanske eller bensin?
Bilen i Sverige är en helig ko. Den rör man bara inte! Men vi måste, och det är häpnadsveckande att komma med idéer att bygga bort trafikstockningar med flera vägar när många bilar i dag har motorer som ger bilar prestanda som långt överskrider bilisternas och vägarnas förmåga att klara de farterna. Fokusen måste flyttas från prestandaprestigen till att utveckla snålare bilar. Det kommer förmodligen inte köparna hjälpa till att göra om man inte styr med högre skatt på bensin, eller varför inte gränser för hur stora, starka och bensinkrävande motorer man får utrusta en bil med?
Det finns flera mätbara parametrar som kan uppvisa en positiv utveckling över de senaste årtiondet, med ständigt kommer det nya bevis på människans naiva övertro på kemiindustrin. När vi med en stor tillfredsställelse kan konstatera att diverse obehagliga kemikalier och miljöproblem minskar i våra marker och vatten så dyker det upp nya. Flamskyddsmedel, nonylfenoletoxilater och nanopartiklar. Varför lär vi oss inte av vår historia? Vem vill behandla syfilis med flytande kvicksilver idag? Vem köper DDT till trädgården och besprutar med eller hanterar asbest utan andningsskydd?
Fast det finns ett för stunden effektivt sätt för oss att bli av med några av våra miljöproblemen här i norr. Det är bara att skeppa iväg vårt skrot till mindre ekonomiskt gynnade delar av vår planet så slipper vi skiten på våran egna bakgård. Det är solidaritet det! Vår livsstil sätter sina avtryck lite överallt på planeten, men vi slipper dom ju åtminstone just nu. Sedan undrar jag var försiktighetsprincipen tagit vägen? Varför utmana ödet bara för att vi kan? Eller har principen ingen plats alls i vår resursutnyttjande av våran natur och exploatering av våra landskap. Eingriff in natur und landschaft, om jag inte är helt fel ute?
Hoppas bara att kommande generation som nu går i skolan får lära sig av våra och historiens misstag bättre än vi gjort.
Dags att vi slutar såga i den gren vi själva sitter på!