Sahlins plan B - inget att hurra för

I dagens DN kan man läsa att Mona Sahlin kan tänka sig att bjuda över Folkpartiet och Centerpartiet till en eventuell rödgrön regering. Allt för att undvika att Sverigedemokraterna skulle få en vågmästarroll i valet.

I samma tidning, på DN-debatt denna gång, läser jag att ministrarna Björklund och Krantz, både folkpartister, tillsammans med E.ONs VD förklarar att Sverige åter ska bli en ledande kärnkraftsnation.

Jag tycker det är ytterst tveksamt om miljöpartiet i sådant fall borde ingå i en regeringskoalition. Riktningen för framtidiens energipolitik är ingen liten skitfråga. Lika osannolikt är det att komma överens om grundläggande frågor som synen på invandring och integration.

Jag ser inte ett valresultat där SD hamnar över fyra procent som det stora problemet, utan orsaken till ett sådant eventuellt valresultat. Det är snarare en främlingsfientlig stämning som allt mer legitimeras av europeiska regeringar, men även av politiker i vårt land som ger anledning att bli ordentligt orolig. Det hjälper tyvärr inte att ha en plan-B två veckor före valet för vad som ska göras om det som inte får inträffa redan har inträffat.

Jag gör tummen ned för ett regeringsalternativ som kräver stöd av Folkpartiet eller Centern. Inte för att jag tycker att miljöpartiet inte skulle vara redo att ta ansvar i en regering, utan för att jag ser att det rödgröna sambarbetet redan har kostat oss en hel del, och om också de sista hjärtefrågorna är på väg att kompromissas bort är man på god väg att avskaffa sig själv.

Jag tror att andra koalitioner skulle då passa bättre. Kanske är det dags för en samlingsregeringen när landet befinner sig i kris? Eller varför inte pröva en stor koalition mellan det nya och det gamla arbetarpartiet?

Jag är mycket imponerad av den samlade kraften som ideella organisationer i Frankrike och Italien visar genom att gå på gatan och fördöma hur antiziganism legitimeras av deras regeringar. Istället för sitta med och överväga regeringsalternativ där Folkpartiet med sin högst märkliga syn på invandring och integration kan tänkas ingå, borde man fokusera på frågor som en human flyktingpolitik, antirasism och solidaritet. Sådana frågor som en gång i tiden stod högt upp på vår politiska agenda.