Att flickidrotter är förfördelade vad gäller både ekonomiska resurser och träningstider i anläggningar är inget nytt, men inte mindre upprörande för det. Isfolkets problem i Himmelstalundshallen som uppmärksammades av NT förra veckan är ytterligare ett exempel på detta. Konståkningen får inte gehör för sina behov av utökade halltider. Att Hästen går ut och frågar kultur- och fritidsnämnden om lov att sälja den kommunala arenans namn gör läget inte bättre. (Se mitt tidigare inlägg om namnförsläljningen av Himmelstalundshallen)
Himmelstalundshallen är en kommunal anläggning och klubbarna som tränar där får ekonomiskt bidrag av kommunen. Det är självklart att kommunen kan ställa krav på hur halltider ska fördelas. Här kan även en positiv särbehandling tillämpas. Det är handling som krävs här! Det handlar om kommunens barn och ungdomar. Inget barn ska behöva känna att det är mindre värt för att det har valt fel idrott.
Jag har tidigare engagerad mig i frågan i min förra kommun. I början av förra mandatperioden satt jag i kommunfullmäktige i Söderköping och skrev 2007 en motion om jämställd resursfördelning till idrott- och fritid, där bl.a. tilldelningen av halltider skulle ses över. Hur resurserna fördelas mellan de olika föreningar är i alla högsta grad en ideologisk fråga och visar om man kan tillämpa jämställdhetsplaner eller bara prata. Jag vet också att det finns flera kommuner som aktivt verkar för jämställdhet inom kultur- och fritidsområdet och som har lyckats att korrigera den rådande snedfördelningen.
Jag sitter som ersättare i kultur- och fritidsnämnden och vet att det finns idag en blocköverskridande uppslutning kring frågor som rör ämställd kultur- och fritidspolitik. Problemet ligger inte hos någon oenighet partierna emellan, utan att det saknas tydlig vilja till handling och förändring.
Jag tillhör ett feministiskt parti och för mig är jämställdhetspolitiska frågor inom kultur- och fritid inte bara symboliska, utan essentiella.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar