Vad vi kan lära oss av DDR:s kvinnliga revansch

Jag gillar verkligen Henrik Berggrens ledarkrönika "Tyskland: DDR:s kvinnliga revansch" idag. Berggren brukar vara en av de bättre ledarskribenterna. Jag är alltid lite extra intresserad av Tysklandsbilden som levereras i svensk media. Berggren frågar sig varför den nya tyska familjepolitiken gärna pekar på Skandinavien eller Frankrike som förebilder, när det är så uppenbart att emancipationen i Östtyskland lever vidare trots fallna murar och marknadsekonomi. Eftersom allt i Öst var så fel visar det sig vara en politisk omöjlighet att söka förebilder i det forna össtyska systemet.

Att skillnaderna mellan Öst- och Västtyskland även 20 år efter återföreningen lever vidare är ofta huvudtemat i artiklar som handlar om det nya Tyskland. I vanliga fall brukar det nämnas den höga östtyska arbetslösheten, reallönerna och avfolkning. Men sociologiska studier med genusperspektiv ger också en helt annan bild:

Sociologiska studier (International Herald Tribune 6/10) visar att de i dag mår betydligt bättre än sina systrar i väst. De är bättre utbildade, har mer självförtroende och är mer rörliga. De föder barn tidigare men arbetar ändå heltid. De bantar mindre och är mer nöjda med sitt utseende och sitt sexliv.

Paradoxalt nog, med tanke på att de vuxit upp under kommunismen, är de även mer entrerprenörsinriktade. Fler kvinnor från öst än från väst når toppositioner.

Att skapa strukturella förutsättningar för jämställdhet handlar om mycket mer än om toppositioner, det handlar också om välmående och lycka. Att det sammanfaller är dock ingen slump. Strukturella förutsättningar för jämställdhet skapas genom politisk styrning, jämställd resursfördelning och en stark offentlig sektor.


Tillgänglighet på barnomsorg i Tyskland. En av faktorerna bakom högre välmående. Det forna Östtyskland syns tydligt på kartan, men förebilderna får inte sökas där.